Ibland blir ja bara galen av saknad av dig...Saknar att krypa in i din underbart trygga famn, känna dina andetag och läppar i min nacke...bäst är du å se på när du sover...trots att dina ögon är så vackra när de tittar djupt in i mina...försiktigt följa dina ansiktsdrag med lätta fingrar...dina ögonbryn, ögonlock..dina läppar...öron...låta händerna vandra ner över din hals och dina goa armar...känna hur du vaknar till och se på ditt nyvakna leende...känna hur du njuter av min närhet lika mycket som jag njuter av din...ibland blir ja galen av saknad av dig...vet fan du nu är...men du har en plats i mitt hjärta...

Så kom du in i mitt liv...vet inte riktigt va du gör här...men något fick du mig att känna...i flera dagar hör man inte av dig och jag vet nog innerst inne varför...orkar inte mä en vända till...ändå kan ja inte riktigt hålla mig borta...ändå kan jag inte sluta tänka på dig...sluta tänka på va du tänker om mig...varför gör du så här mot mig? Kan du inte bara svara? Säga sanningen trots att den är hård? Jag hör hellre den än går i blindo in i en återvändsgränd igen...jag är gärna din vän...så lova mig inget du inte kan hålla...

Är så jävla trött på att hamna i den här situationen...Börjar undra om ja springer runt mä en skylt på huvet där d står; Jag är dum å naiv, kom å utnyttja mig, trampa på mig och strö gärna lite extra salt i mina oläkta sår....Va gärna oärlig och ljug mig rätt upp i ansiktet och smickra mig sen gärna in i din famn...va fan! Är ja en sån jävla hemsk person så att ja förtjänar att alltid bli behandlad som skit så fort jag släpper någon in på hjärtat??? Känner mig så jävla korkad...helt jävla färdig i själen...hur mycke skall man orka??? D ända ja begär är ärlighet å ändå kan folk inte säga sanningen...fattar ni inte att även ja är en människa mä känslor??? Ser ja ut som en sten? Mycke kan man ta och acceptera men nu får d fan vara nog, hallåååååå!!!! Här är jag, jag är en go och snäll tjej som bryr mig om andra, som försöker göra rätt för mig och som trivs mä mig själv någorlunda bra men tro fan inte ni kan trampa på mig hela tiden för d...även om jag kanske visar mig stark utåt så har faktiskt ja mä känslor...Vill så gärna säga detta till dig, men du är inte här...Du har inte tid...Önska jag någongång kunde få chansen att ge bort mitt hjärta till någon som ser mig och respekterar mig för mig för ja är jävligt trött på att springa runt mä en skylt på huvet där d står; Jag är dum å naiv, kom å utnyttja mig, trampa på mig och strö gärna lite extra salt i mina oläkta sår...men livet handlar väl om att förlåta även de som sårar oss så varsegod ditt kukhuve...du är nästan förlåten...